Blogg

 

 

Mina allra första alster

29 jun 2019

När jag var fem år gammal lärde min farmor mig att virka. 

De första månaderna gjorde jag ormar och snören och de var hur långa som helst. Min tillverkning av dessa snören skedde i alla möjliga grälla färger och krävde stor koncentration. Ofta satt jag i farmors gungstol i köket eller på bordet i hennes allrum. Farmor virkade dukar och jag "ormar". Jag tyckte att de var jättefina men jag ville mycket mer. Jag tog alla ormar och flätade snören, vanliga flätor, flätor med massa trådar och vad helst jag kom på. 

Mitt nästa steg i min virkutveckling var att göra dukar. Eller rättare sagt, det skulle bli dukar men det blev alltid små bollar, för jag kunde inte konsten att lägga till fler maskor och på så sätt få dem platta. Farmor fanns alltid där för att hjälpa och stötta. Hon tröttnade aldrig, blev aldrig irriterad. Helt underbart!

Dukarna liknde mer och mer vågor på havet istället för bollar och jag började sakta förstå hur jag skulle bära mig åt. Efter några månader var de platta. Tänk vilka gräsliga dukar jag gjort i organge och lila och grönt. Synd att jag inte har några kvar som jag kunde visa en bild på. 

Dukar hade jag ingen större nytta av, men alla mina troll och mina barbiedockor behövde nya kläder så det blev nästa projekt. Klänningar, kjolar och byxor till mina kära vänner som jag inte längre minns namnen på. 

I förra veckan gick jag ner i källaren och rotade runt lite bland mina gamla leksaker, då vi hade besök av barn, och gissa vad jag hittade. Ett av mina allra första alster. En gul/röd randig klänning. 


Att skapa med textil

10 jun 2019

 

Det här är mitt första inlägg på denna blogg och det känns både roligt och svårt på en och samma gång. Jag vet inte riktigt var jag ska börja men tänker att det ändå måste vara någonstans kring kärleken till hantverk, textil och kvalitet. 

För mig är ett vackert tyg eller ett fantastiskt garnnystan nästan omöjligt att motstå. Jag vill ha det. Inte nödvändigtvis för att skapa något. Ibland nöjer jag mig med att gå och känna på  och drömma kring material jag köpt. 

Tanken är naturligtvis att jag ska göra något med det och när jag köper t.ex. ett garn har jag en speciell tanke om vad det ska bli, som jag sedan glömmer, eftersom jag inte hinner med att skapa i samma takt som jag handlar nytt. Det är lite synd att tappa bort goda idéer så från och med nu ska jag försöka att alltid sätta lappar på det jag köper så att jag åtminstone har en chans att komma ihåg den ursprungliga tanken. Risken är ju annars att mina garner och tyger blir liggande utan att jag gör något med dem. 

Jag gillar perfekt eller i alla fall i närheten av perfekt men jag lyckas aldrig nå dit. Istället njuter jag av känslan av sköna naturmaterial, av färg och form. Det är perfekt i sig. 

För mig är det svårt att sitta stilla men när jag handarbetar är jag i stillhet och jag älskar det. Jag kan sitta framför en brasa, framför en film eller tillsammans med vänner utan att bli rastlös. Det är härligt. 

Att arbeta med garn ger mig inre lugn, att arbeta med tyg ger mig fokus och båda är som meditation. En stunds närvaro, mindfulness, när den är som bäst. Jag är helt säker på att serotonin (kroppens egna sociala lyckoämne) utsöndras när jag arbetar med händerna och oxytocin (kroppens lugn och ro/måbra hormon) utsöndras när jag arbetar med naturmaterial. Det skänker i vilket fall välbefinnande och därmed bidrar det till hälsa.

Sociala medier är en härlig inspirationskälla. Jag är full av beundran inför allt vackert jag hittar där. Fantastiska kläder, filtar, kuddar, leksaker osv. 

Det som slår mig mest är vilken oerhörd kreativitet och lekfullhet det finns bland alla handarbetsentusiaster. Och, hur mycket denna entusiasm smittar av sig. 

Senast igår hittade jag ett underbart litet konto på instagram, @garngott och lotsades därifrån vidare till en hemsida www.garngott.se som gjorde mig knäsvag av glädje. 

Detta konto är underbart och helt fantastiskt lekfullt. Från och med nu är jag officellt ett fan av den kvinna som skapar dessa alster. 

Till mig själv och alla andra så säger jag testa och lek. Gör saker ni tycker om och var stolta över det ni åstadkommer. 

//Monica

 

Klicka här för att komma överst på sidan.