Blogg

 

 

Dags att komma igång igen

30 mar 2020

Under vintern som gått har jag känt mig trött och därmed har jag inte heller haft någon inspiration att skapa. Med våren och solen kom energin och därmed även skaparlusten.

Jag har plockat fram mina små och stora projekt och nu igång för fullt. Fingrarna värker av ovana. En lite konstig känsla för en som alltid hållit fingrarna igång med olika handarbeten.

Det galnaste och största av de projekt jag håller på med just nu är en filt i 100 % ull. Det var över ett år sedan jag påbörjade den och sedan dess har den legat och nästan blivit ett dåligt samvete. Jag köpte mitt garn till denna pläd på Magasin Duett, som har sin försäljning på nätet. Deras garner är jättefina och i hög kvalitet och något jag absolut kan rekommendera.

När jag virkar känns både garnet och det jag virkat än så länge ganska hårt och stelt men jag har gjort mina provlappar och vet att när detta garn tvättas i ett milt tvålvatten kommer det att bli mindre tätt och väldigt mjukt. Hade jag inte vetat det hade jag nog känt mig lite orolig.

Pläden ska bli riktigt stor. Tanken är att jag ska kunna krypa in i den kalla vinterdagar och njuta av värmen som ull ger ifrån sig. Jag ska också njuta av att det är jag som gjort den. Hantverk tar tid men det finns en särskilt sorts stolthet i det man skapat själv. Vetskapen om hur mycket kärlek man lagt ner på någonting känns skön.

Somliga skulle tycka att man inte är klok som lägger så mycket tid på något man kan köpa för 199 kr på någon billighetskedja. Jag skulle aldrig kunna gå och köpa en billig ullfilt i skräpmaterial när jag vet att det finns i bra kvalitet. Saker ska vara länge, inte bytas ut ofta. Det finns inte något hållbarhetstänk i det.  

Hittills har jag gjort 50 mönstervarv (som består av två varv) och jag har lyckats avverka en femtedel av filten, tror jag. Två varv tar en timma att göra så 50 timmar gjorda, 200 timmar kvar. 

För mig var det väldigt viktigt att göra provlappar eftersom jag inte haft något mönster. Jag ville veta hur garnet beter sig när filten är tvättad. Det blev ett tiotal lappar innan jag kände att jag var nöjd.  Först var jag tvungen att bestämma vilken täthet filten skulle ha, alltså vilken virknål jag skulle välja. När jag väl gjort det måste jag testa mig fram till hur många maskor det blev för att jag skulle få en perfekt liten fyrkant på 10 x 10 cm. Jag gjorde detta bara för att jag tänkte att om inte måtten blir som jag tänkt mig när jag tvättat pläden kanske jag får en helt annan storlek än jag tänkt mig och då blir jag bara besviken och risken är stor att jag inte använder den. Jag vill inte lägga ner 250 timmar på något som sedan inte alls blir som jag tänkt mig. Att göra provlappar kan tyckas tråkigt men det är något jag starkt rekommenderar och alldeles extra mycket om ni ska göra något stort som kommer att ta mycket tid.

Mönster hade jag inget utan även här var det till att testa sig fram. Hur många maskor skulle jag ha i en maskbåge för att pluppen skulle bli lagom stor osv. Det är tycke och smak.
Jag valde att ha ett mönster som består av 6 maskor i en maskbåge och tre stolpar däremellan. Jag är ingen van virkerska så jag fick hjälp med hur jag skulle göra men det finns många mönster ute på nätet som talar om hur man gör sådana här filtar. De vanligaste med detta mönster verkar vara babyfiltar.

En del tycker att jag är lite galen som ger mig på ett sådant projekt men jag gillar högt och lågt, stort och smått. Framför allt gillar jag kvalitet.

Bara för att få bryta av mitt megaarbete då och då så tänker jag göra något litet som jag tror är väldigt roligt. Det finns en sida som hemsida som heter handarbete.nu och de lade igår upp ett mönster på stickade, små påskägg. Dessa ägg kan man göra i ull i alla möjliga färger men man kan också använda bomullsgarn eller vad man har hemma.

Det här är det perfekta sättet att göra åt garnrester på. Lite garn och strumpstickor är allt man behöver för att göra dem.

Vill ni ha stickbeskrivningen till dessa ägg så hittar ni det inne på handarbete.nu. Klicka på länken så kommer ni direkt dit.

När energin kommer tillbaka så är det inte bara handarbete som lockar så när jag plockat fram garner jag kan använda till mina påskägg som jag ska börja sticka på ikväll, så ska jag ge mig ut i min trädgård. Hallon- och vinbärsbuskar behöver klippas ur, trädgårdslandet och odlingslådorna behöver rensas, altanen tvättas och oljas, utemöbler ska ut och sedan ska jag försöka landa i just dessa.

Bland det skönaste jag vet är att sitta på altanen och lyssna på ljuden från naturen. Fåglar som sjunger, löv som prasslar och solen som värmer.

Jag hoppas att alla ni handarbetsvänner hittar ert sätt att njuta av våren.

 

 

 

 

Mina allra första alster

29 jun 2019

När jag var fem år gammal lärde min farmor mig att virka. 

De första månaderna gjorde jag ormar och snören och de var hur långa som helst. Min tillverkning av dessa snören skedde i alla möjliga grälla färger och krävde stor koncentration. Ofta satt jag i farmors gungstol i köket eller på bordet i hennes allrum. Farmor virkade dukar och jag "ormar". Jag tyckte att de var jättefina men jag ville mycket mer. Jag tog alla ormar och flätade snören, vanliga flätor, flätor med massa trådar och vad helst jag kom på. 

Mitt nästa steg i min virkutveckling var att göra dukar. Eller rättare sagt, det skulle bli dukar men det blev alltid små bollar, för jag kunde inte konsten att lägga till fler maskor och på så sätt få dem platta. Farmor fanns alltid där för att hjälpa och stötta. Hon tröttnade aldrig, blev aldrig irriterad. Helt underbart!

Dukarna liknde mer och mer vågor på havet istället för bollar och jag började sakta förstå hur jag skulle bära mig åt. Efter några månader var de platta. Tänk vilka gräsliga dukar jag gjort i organge och lila och grönt. Synd att jag inte har några kvar som jag kunde visa en bild på. 

Dukar hade jag ingen större nytta av, men alla mina troll och mina barbiedockor behövde nya kläder så det blev nästa projekt. Klänningar, kjolar och byxor till mina kära vänner som jag inte längre minns namnen på. 

I förra veckan gick jag ner i källaren och rotade runt lite bland mina gamla leksaker, då vi hade besök av barn, och gissa vad jag hittade. Ett av mina allra första alster. En gul/röd randig klänning. 


Att skapa med textil

10 jun 2019

 

Det här är mitt första inlägg på denna blogg och det känns både roligt och svårt på en och samma gång. Jag vet inte riktigt var jag ska börja men tänker att det ändå måste vara någonstans kring kärleken till hantverk, textil och kvalitet. 

För mig är ett vackert tyg eller ett fantastiskt garnnystan nästan omöjligt att motstå. Jag vill ha det. Inte nödvändigtvis för att skapa något. Ibland nöjer jag mig med att gå och känna på  och drömma kring material jag köpt. 

Tanken är naturligtvis att jag ska göra något med det och när jag köper t.ex. ett garn har jag en speciell tanke om vad det ska bli, som jag sedan glömmer, eftersom jag inte hinner med att skapa i samma takt som jag handlar nytt. Det är lite synd att tappa bort goda idéer så från och med nu ska jag försöka att alltid sätta lappar på det jag köper så att jag åtminstone har en chans att komma ihåg den ursprungliga tanken. Risken är ju annars att mina garner och tyger blir liggande utan att jag gör något med dem. 

Jag gillar perfekt eller i alla fall i närheten av perfekt men jag lyckas aldrig nå dit. Istället njuter jag av känslan av sköna naturmaterial, av färg och form. Det är perfekt i sig. 

För mig är det svårt att sitta stilla men när jag handarbetar är jag i stillhet och jag älskar det. Jag kan sitta framför en brasa, framför en film eller tillsammans med vänner utan att bli rastlös. Det är härligt. 

Att arbeta med garn ger mig inre lugn, att arbeta med tyg ger mig fokus och båda är som meditation. En stunds närvaro, mindfulness, när den är som bäst. Jag är helt säker på att serotonin (kroppens egna sociala lyckoämne) utsöndras när jag arbetar med händerna och oxytocin (kroppens lugn och ro/måbra hormon) utsöndras när jag arbetar med naturmaterial. Det skänker i vilket fall välbefinnande och därmed bidrar det till hälsa.

Sociala medier är en härlig inspirationskälla. Jag är full av beundran inför allt vackert jag hittar där. Fantastiska kläder, filtar, kuddar, leksaker osv. 

Det som slår mig mest är vilken oerhörd kreativitet och lekfullhet det finns bland alla handarbetsentusiaster. Och, hur mycket denna entusiasm smittar av sig. 

Senast igår hittade jag ett underbart litet konto på instagram, @garngott och lotsades därifrån vidare till en hemsida www.garngott.se som gjorde mig knäsvag av glädje. 

Detta konto är underbart och helt fantastiskt lekfullt. Från och med nu är jag officellt ett fan av den kvinna som skapar dessa alster. 

Till mig själv och alla andra så säger jag testa och lek. Gör saker ni tycker om och var stolta över det ni åstadkommer. 

//Monica

 

Klicka här för att komma överst på sidan.